I det ekonomiska livet är avtalet ett oumbärligt redskap. Det förmedlar omsättning av varor och andra nyttigheter, medför anställning av arbetskraft, ligger till grund för samverkan mellan bolag osv.

Avtal kan vara skriftliga eller muntliga och huvudregeln är att båda dessa avtalstyper är lika giltiga. Ibland kräver dock lagen att avtalet har en viss form - t.ex. avtal om fastighetsköp måste vara skriftliga och innehålla vissa särskilda uppgifter.

Även om lagen inte kräver ett skriftligt avtal är det förstås bäst ur bevissynpunkt om parterna skulle bli oense. Ett skriftligt avtal gör dessutom att det är avsevärt lättare att komma ihåg vad man har kommit överens om, särskilt om de personer på företagen som skrev under avtalet inte längre arbetar på arbetsplatsen.

Hur man ingår avtal, vad som händer om ena parten bryter mot avtalet och hur ett avtal skall tolkas regleras i Avtalslagen (Lag 1915:218). Vid köp av varor eller tjänster finns utöver bestämmelserna i denna lag köplagen, konsumentköplagen och konsumenttjänstlagen som komplement. Direktlänk till Avtalslagen: Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område Avtalslagen skrevs 1915 och har ett språk som av många uppfattas som omodernt och svårtolkat. Ta ändå gärna en titt på lagen genom länken ovan! För den som är intresserad har jag i texten på denna sida angivit var i Avtalslagen som vissa bestämmelser regleras genom att skriva paragrafnumret och eventuellt stycket inom parentes. Titta gärna i lagtexten och jämför.

Dispositiv

Avtalslagen är dispositiv, vilket innebär att man kan avtala om att bestämmelserna i den inte skall gälla (1§ 2 st.). Även handelsbruk eller sedvänja kan göra att Avtalslagens regler inte alltid är tillämpliga. Om det normala tillvägagångssättet inom en viss bransch (handelsbruk) när två företag sluter ett avtal skiljer sig från lagens bestämmer, kan det hända att det är detta tillvägagångssätt som är det korrekta och inte det som sägs i lagen. På samma sätt kan två företag utveckla ett eget "handelsbruk" som då kallas sedvänja. Om två företag alltid har gjort på ett särskilt sätt, kan inte ena parten helt plötsligt hävda att man inte ingått något avtal eftersom att man inte har följt lagens bestämmelser.

Hur ett avtal träffas

Ett avtal sluts genom anbud (offert, förslag) från den ena parten och en accept (ett svar) från den andra. A erbjuder sig t.ex. att sälja en maskin till B för 100 000 kr (anbud) och B antar anbudet (accept). Ett avtal har då uppkommit och båda parter är bundna till det - A är bunden att sälja och B är bunden att köpa.

Acceptfrist (3§ 1 st.)
Anbudet är bindande för A under den s.k. acceptfristen, dvs. anbudets "svara-senast-datum". I Avtalslagen bestäms att acceptfristen består av tiden för att skicka anbudet och accepten (vilket är noll dagar om man skickar med fax och tre-fyra dagar om man skickar per post) och en skälig betänketid. Ett muntligt anbud ska dock besvaras omedelbart. Eftersom Avtalslagen är dispositiv (se ovan) kan sedvänja, handelsbruk eller ett angivet "senast-svar-datum" i anbudet bestämma en annan acceptfrist. Efter att acceptfristen har gått ut, är inte A längre tvungen att sälja maskinen till B.

För sen accept (4§)
Om B:s svar skulle vara jakande, men komma för sent (dvs. efter acceptfristen) är inte A längre bunden av sitt anbud. Svaret från B att han vill köpa maskinen för 100 000 kr ses då som ett nytt anbud, fast nu i motsatt riktning. Det är nu upp till A att välja att godta B:s förfrågan att köpa maskinen för 100 000 kr eller inte. Om A svarar (lämnar accept) att man fortfarande är villig att sälja maskinen till B för 100 000 kr, är B bunden att köpa.

Oren accept (6§ 1 st.)
Det kan tänkas att B svarar i rätt tid men att hans svar innebär att anbudet accepteras med någon förändring. B antar t.ex. en offert, men på villkoret att han får längre kredit på köpesumman än vad A har angett i offerten. Detta kallas för en oren accept och ses som ett nytt anbud, fast nu i motsatt riktning på samma sätt som vid en oren accept.

Anbud Vi har härmed nöjet att offerera skogsavverkningsmaskinen ZX2065 till ett pris om 100 000 kr. Leverans kan ske inom två veckor efter beställning. Betalning ska ske senast 30 dagar efter avlämnandet av maskinen. Detta erbjudande gäller t.o.m. den 1 november 2004. Örebro den 1 augusti 2004 Anders Andersson Ren accept (avtal sluts): Härmed beställer jag offererad maskin ZX2065 för 100 000 kr. Oren accept (avtal sluts inte): Härmed beställer jag offererad maskin ZX2065 för 100 000 kr. Betalning kommer att ske inom 60 dagar efter avlämnandet av maskinen.

Återkalla anbud (7§)
Om anbudsgivaren upptäcker att han till exempel av misstag har kastat om siffrorna i priset i sitt anbud eller att han av annan anledning inte vill vara bunden av det, kan han återkalla anbudet. För att det ska vara möjligt måste återkallelsen vara mottagaren tillhanda senast samtidigt som anbudet. Om man skickar ett anbud per post kan man t.ex. återkalla det genom att posta en återkallelse senast samma dag eller genom att ringa till mottagaren och meddela att anbudet som han kommer att få med posten inte längre gäller. Anbud som skickas per telefax eller e-post är förstås svårare att återkalla eftersom det vanligtvis är mottagaren tillhanda samtidigt som man skickar det.

Standardvillkor

Så kallade standardvillkor blir allt vanligare i affärslivet. Ofta innehåller ett anbud exempelvis uppgifter om vad anbudet gäller (tex. en viss maskin) och priset. För leveransvillkor, betalningsvillkor och andra bestämmelser hänvisar man ofta till standardvillkor som man brukar använda. Det är då viktigt att dessa standardvillkor verkligen finns tillgängliga för mottagaren av anbudet. En enkel lösning brukar vara att ha dessa villkor förtryckta på baksidan av anbudet.

Fullmakt

En fullmakt innebär att någon får behörighet att vidta vissa åtgärder åt någon annan och göra denna peson bunden till t.ex. ett köpeavtal.

En skriftlig eller muntlig fullmakt ger fullmaktshavaren behörighet att företräda fullmaktsgivaren (även kallad huvudmannen) i de angelägenheter som innefattas i fullmakten (dvs. det som står i fullmakten eller det som fullmaktsgivaren muntligt har gett fullmaktshavaren tillstånd att göra).

En annan typ av fullmakt är s.k. ställningsfullmakt. En ställningsfullmakt är varken skriftlig eller muntlig, utan tillkommer genom fullmaktshavarens ställning. Ett butiksbiträde behöver inte visa upp en fullmakt för att en kund i butiken ska förstå att butiksbiträdet har rätt att sälja butikens (fullmaktsgivarens) varor och en inköpare på ett företag behöver inte visa upp en fullmakt för att han ska få göra inköp till företaget. Detta är två exempel på när en viss anställning automatiskt ger behörighet (ställningsfullmakt) att vidta sådana åtgärder som personer med den tjänsten normalt gör.

Det finns anledning av vara försiktig när man ger någon en fullmakt. Om fullmaktshavaren överskridet något som står i fullmakten (t.ex. köper en röd bil fast det står att han ska köpa en blå) kan den som har utfärdat fullmakten inte bli bunden att fullgöra köpet. Om fullmaktshavaren däremot förvisso köper en blå bil, men köper en bil som kostar 120 000 kr trots att han har blivit tillsagd att köpa en bil för maximalt 100 000 kr och det inte står något om det i fullmakten, blir fullmaktsgivaren bunden att köpa bilen trots att fullmaktshavaren handlat utanför sina befogenheter. Den som säljer bilen kan ju inte veta att bilen inte får kosta mer än 100 000 kr om det inte står något om det i fullmakten. När det gäller muntlig fullmakt gäller däremot andra regler som det inte finns utrymme att redogöra för här.

Exempel på fullmakt Undertecknad Anders Andersson befullmäktigar härmed Bert Bertilsson att för min räkning köpa en blå Mercedes E240 med automatväxellåda. Örebro den 7 april 2004 Anders Andersson Storgatan 1, Örebro Anders Anderssons egenhändiga namnteckning bevittnas:
Erik Eriksson Gåsgatan 56, Örebro	Mats Mattsson Blåklocksvägen 12B, Kumla
Anm. Det är regelmässigt inte nödvändigt med bevittning för att en fullmakt ska gälla, men bevittning kan innebära fördelar ur bevissynpunkt.

Avtals ogiltighet

Huvudprincipen är att avtal skall hållas (på latin kallas detta "pacta sunt servanda"). Det finns dock tillfällen då avtal kan förklaras ogiltiga eller jämkas. Avtal som tillkommit genom att man lurat någon (svek, 30§), genom tvång eller hot (28§) eller genom att man utnyttjar att någon är i trångmål, dvs. sitter "illa till", (ocker, 31§) är inte giltiga. Om ett avtal har fått en annan innebörd än vad som var meningen, exempelvis genom felskrivning, kan också förklaras ogiltiga om den som ingick avtalet insåg eller borde ha insett det. Ett avtal om att köpa en ny och värdefull Mercedes där säljaren av misstag missar en nolla i priset, kan förklaras ogiltigt om köparen borde ha förstått att priset i avtalet var för lågt.

Avtal som måste ha en viss form, t.ex. köpeavtal gällande fastighetsköp, är förstås ogiltiga om de inte uppfyller formkraven.

Även om ett avtal inte kan ogiltigförklaras, kan innehållet i det jämkas om det innehåller oskäliga villkor. Att det händer är dock mycket ovanligt. Ett exempel där domstolen ändå har jämkat ett avtal, var ett avtal som innehöll en bestämmelse att säljaren av en vara själv fick bestämma när varan skulle levereras. Om säljaren själv får bestämma när han ska leverera varan kan han förstås välja att aldrig leverera den. Domstolen bedömde förstås detta som oskäligt och skrev om villkoret.